| Kvantitet: | |
|---|---|
Kliniskt relevant – NOD-modellen rekapitulerar spontan autoimmun diabetes; STZ-modellen erbjuder kemiskt inducerad β‑cellsdestruktion, båda speglar mänsklig T1D.
Flera etiologier – Autoimmuna (NOD) och kemiskt inducerade (STZ) modeller täcker olika aspekter av T1D-patogenes.
Omfattande effektmått – Kroppsvikt, blodsocker, HbA1c, öpatologi (H&E), diabetesförekomst.
Translationsvärde – Idealisk för att testa immunmodulatorer, β‑cellsskyddande medel och insulinersättningsstrategier.
IND-färdiga datapaket – Studier kan utföras i enlighet med GLP-principer.
Optimerad T1D-modell i NOD-möss
T1D-modell i C57BL/6-möss inducerad av streptozotocin (STZ)
• Effekttester av immunmodulatorer (anti-CD3, anti-tymocytglobulin, CTLA-4-Ig), β-cellskyddsmedel och insulinformuleringar
• Målvalidering för autoimmuna diabetesvägar
• Upptäckt av biomarkörer (glukos, HbA1c, autoantikroppar)
• Studier av verkningsmekanism (MOA).
• IND-möjliggörande farmakologistudier
Parameter |
Inducerad NOD T1D-modell |
STZ-inducerad C57BL/6 T1D-modell |
Art/Stam |
NOD-mus (hona) |
C57BL/6 mus |
Induktionsmetod |
Spontan autoimmun med valfri immunmodulering (t.ex. checkpoint-hämning) för att påskynda uppkomsten |
Flera lågdos STZ (t.ex. 50 mg/kg × 5 dagar) eller enstaka högdos STZ |
Studietid |
4–20 veckor (beroende på debutacceleration) |
2–4 veckor |
Viktiga slutpunkter |
Kroppsvikt, blodsocker, HbA1c, diabetesincidens, öhistopatologi (insulitpoäng), valfritt: insulinfärgning, T-cellsfenotypning |
Kroppsvikt, blodsocker, HbA1c, öpatologi (β‑cellsyta, antal öar) |
Datapaket |
Rådata, analysrapporter, glukoskurvor, histologibilder, bioinformatik (valfritt) | |
F: Vilka är skillnaderna mellan de NOD- och STZ-inducerade T1D-modellerna?
S: NOD-modellen är en spontan autoimmun modell som nära efterliknar mänsklig T1D-patogenes med T-cellsförmedlad β-cellsförstörelse, men har varierande insättande. STZ-modellen använder ett kemiskt toxin för att snabbt och reproducerbart inducera β‑cellsdöd, vilket möjliggör snabbare studietidslinjer, även om den saknar den fullständiga autoimmuna komponenten.
F: Vilken modell är mer lämpad för att testa immunmodulerande terapier?
S: NOD-modellen är att föredra för att utvärdera immunbaserade interventioner (anti-CD3, regulatoriska T-cellsterapier) eftersom den rekapitulerar autoimmun patogenes. STZ-modellen är bättre lämpad för att testa β‑cellskyddsmedel eller insulinformuleringar.
F: Kan dessa modeller användas för IND-aktiverande studier?
A: Ja. Studier kan utföras i enlighet med GLP-principer för regulatoriska inlämningar (FDA, EMA).
F: Erbjuder du skräddarsydda studieprotokoll (t.ex. olika STZ-doseringsregimer, kombination med immunmodulering)?
A: Absolut. Vårt forskarteam skräddarsyr induktionsprotokoll, behandlingsscheman och slutpunktsanalyser för din specifika läkemedelskandidat.
